12.april 2008 kl.03:50

Hej allihopa!

Jag vet helt enkelt inte om jag har så få nyheter, eller om jag helt enkelt har blivit så van vid livet här att jag inte lägger märke till det jag kan berätta om. Annars så tycker jag att livet rullar på som vanligt. Jag vaknar varje morgon och är på gränsen till att bli försenad, hoppar upp ur sängen, klär mig, tar fram matpinnar och äter frukost. Jag börjar skolan kl.07:00, kvart över nio gör vi gymnastik ute på skoltomten sen är det lektioner fram till lunch. Till lunch äter jag Hun Dun utom ibland då jag får nudlar. Lektionerna börjar igen kl.14:00 och de lektionerna är mycket svårare nu inför HSK. Jag träffar min kinesiska mamma kl.18:00 utanför min lille brors skola, vi åker hem tillsammans och jag gör inget fram till middag. Efter middagen gör jag inte heller någonting tills jag lägger mig och sover. Vardagarna är i regel likadana, men vad tror ni hände idag?

Igår kväll gick jag och lade mig som vanligt efter att jag övertygat mig själv om att det var ingen ide att vaka längre, jag hade iu inget att göra. Istället vaknade jag upp kl.02:00 och trodde att huset höll på rasa, men det var bara den första stormen det här året. Det åskade och blixtrade utanför och regnet slog mot fönstret så jag trodde det skulle gå sönder. Jag kröp under mitt varma täcke och somnade om. I morse vaknade jag allt försent, hoppade upp och gjorde mig i ordning på fem minuter. När jag kom ut upptäckte jag att det fortfarande regnade och det ordentligt. Vi kunde inte ha vår vanliga morgongymnastik kvart över nio eftersom skoltomten var alltför blöt. Ni förstår vi har upptäckt det på den här sidan av klotet att regnet är blött. När jag åt mitt Hun Dun i matsalen på tredje våningen, ringde min telefon. Jag svarade: "Wei".. Rösten i telefonen sa: "VAR ÄR DU EGENTLIGEN?".. Jag: "hm. Jag? Jag äter Hun Dun i matsalen".. Rösten svarade: " VAR ÄR DU EGENTLIGEN??".. Jag: "Jo jag äter Hun Dun i matsalen, det är lunch förstår du".. Rösten: " VAR ÄR DE ANDRA UTBYTESSTUDENTERNA??".. Jag: "jo, hm Jakob och Rebecka äter lunch med mig och jag vet inte var de andra är".. min lärare fortsatte att skälla ut mig över att de andra inte svarade i telefonen och över att det var lunch. Till slut tog jag mod till mig och frågade "är det något som är fel?", då fick jag svaret: "Det är vatten i er skolsal, leta reda på de andra och kom hit omedelbart!"… vatten i skolsalen?

Nyfikenheten fick mig att skynda mig mer än viljan att träffa min ilskna lärare. När vi alla fem hade träffats utanför skolsalen förstod vi vad vår lärare menade. Det var verkligen vatten i skolsalen, det var 10 cm djupt vatten över hela golvet. I det flöt "map of the world" som vi försökte rädda genom att hänga på tork ute i regnet. Det var bara att sätta igång och ösa ut vatten ifrån skolsalen. Läraren sa att vi reagerade allt för sent, hade vi kommit fem min tidigare hade vi fått hjälp av två städare, men inte eftersom vi kom så sent. Läraren såg vi inte heller till, hon berättade detta genom telefonen från där hon satt och åt lunch i lugn och ro.

Vi hittade en mopp och en sop. Kineser använder inte skrapor till att skrapa bort vattnet som vi tycker att borde finnas i varje hem. Här använder folk gamla moppar som brukar finnas med i gamla tecknade serier, där som någon ensam groda dansar med en mopp med vitt hår. Soparna är gjorda av strån, inte de bästa grejerna att avlägsna vatten med men vi hade jätte roligt när vi tryckte vattnet med dessa grejer och såg vattenfall bildas på andra sidan av dörren. Folk som gick förbi tittade på oss med stora ögon, endast en kines kom för att hjälpa oss förutom en lärare som vår lärare hade beordrat att hjälpa oss. Han arbetade ocks§a energiskt utan att säga ett ord och försvann lika fort och ljudlöst som han kommit.

Det var inte översvämning på grund av takläckage eller för att något fönster glömts öppet.

Nej vattnet kom upp från golvet eftersom det inte var tätt nog. På grund av det var vattnet gulbrunt. Så efter vår lilla lokala översvämning, ( Det var bara vårt klassrum på hela skolan som svämmat över ) så var vårt klassrum förfärligt smutsigt. Vi kunde rensa ut det mesta av vattnet innan lektionen började. Men golvet hade inte hunnit torka vid dagens slut. Våra skor var genomblöta och byxbenen var blöta långt upp. Men vi är tacksamma för regnet. Regnet är gott och välkommet i ett land som lider av mycken torka, som i Kina. Det bästa med regnet är i alla fall att dagen efter ser man klart. Luftföroreningarna är borta. Luften blir nästan lika klar som på Island. Då mår man bra när man andas även om det är bara för en kort tid. Det var i alla fall en skojig livserfarenhet som görs allt för sällan ;) I nästa vecka, på fredag tror jag, ska skolan fara med oss på en kort resa till Guilin. Jag tror och hoppas att det blir en fantastisk resa:D Skönt att få lite ledigt i solen i söder.

Många hälsningar till er. Nu är det inte länge tills jag kommer hem, hem, hem…..

Marta

12.april 2008 kl.03:50

Hej allihopa!

Jag vet helt enkelt inte om jag har så få nyheter, eller om jag helt enkelt har blivit så van vid livet här att jag inte lägger märke till det jag kan berätta om. Annars så tycker jag att livet rullar på som vanligt. Jag vaknar varje morgon och är på gränsen till att bli försenad, hoppar upp ur sängen, klär mig, tar fram matpinnar och äter frukost. Jag börjar skolan kl.07:00, kvart över nio gör vi gymnastik ute på skoltomten sen är det lektioner fram till lunch. Till lunch äter jag Hun Dun utom ibland då jag får nudlar. Lektionerna börjar igen kl.14:00 och de lektionerna är mycket svårare nu inför HSK. Jag träffar min kinesiska mamma kl.18:00 utanför min lille brors skola, vi åker hem tillsammans och jag gör inget fram till middag. Efter middagen gör jag inte heller någonting tills jag lägger mig och sover. Vardagarna är i regel likadana, men vad tror ni hände idag?

Igår kväll gick jag och lade mig som vanligt efter att jag övertygat mig själv om att det var ingen ide att vaka längre, jag hade iu inget att göra. Istället vaknade jag upp kl.02:00 och trodde att huset höll på rasa, men det var bara den första stormen det här året. Det åskade och blixtrade utanför och regnet slog mot fönstret så jag trodde det skulle gå sönder. Jag kröp under mitt varma täcke och somnade om. I morse vaknade jag allt försent, hoppade upp och gjorde mig i ordning på fem minuter. När jag kom ut upptäckte jag att det fortfarande regnade och det ordentligt. Vi kunde inte ha vår vanliga morgongymnastik kvart över nio eftersom skoltomten var alltför blöt. Ni förstår vi har upptäckt det på den här sidan av klotet att regnet är blött. När jag åt mitt Hun Dun i matsalen på tredje våningen, ringde min telefon. Jag svarade: "Wei".. Rösten i telefonen sa: "VAR ÄR DU EGENTLIGEN?".. Jag: "hm. Jag? Jag äter Hun Dun i matsalen".. Rösten svarade: " VAR ÄR DU EGENTLIGEN??".. Jag: "Jo jag äter Hun Dun i matsalen, det är lunch förstår du".. Rösten: " VAR ÄR DE ANDRA UTBYTESSTUDENTERNA??".. Jag: "jo, hm Jakob och Rebecka äter lunch med mig och jag vet inte var de andra är".. min lärare fortsatte att skälla ut mig över att de andra inte svarade i telefonen och över att det var lunch. Till slut tog jag mod till mig och frågade "är det något som är fel?", då fick jag svaret: "Det är vatten i er skolsal, leta reda på de andra och kom hit omedelbart!"… vatten i skolsalen?

Nyfikenheten fick mig att skynda mig mer än viljan att träffa min ilskna lärare. När vi alla fem hade träffats utanför skolsalen förstod vi vad vår lärare menade. Det var verkligen vatten i skolsalen, det var 10 cm djupt vatten över hela golvet. I det flöt "map of the world" som vi försökte rädda genom att hänga på tork ute i regnet. Det var bara att sätta igång och ösa ut vatten ifrån skolsalen. Läraren sa att vi reagerade allt för sent, hade vi kommit fem min tidigare hade vi fått hjälp av två städare, men inte eftersom vi kom så sent. Läraren såg vi inte heller till, hon berättade detta genom telefonen från där hon satt och åt lunch i lugn och ro.

Vi hittade en mopp och en sop. Kineser använder inte skrapor till att skrapa bort vattnet som vi tycker att borde finnas i varje hem. Här använder folk gamla moppar som brukar finnas med i gamla tecknade serier, där som någon ensam groda dansar med en mopp med vitt hår. Soparna är gjorda av strån, inte de bästa grejerna att avlägsna vatten med men vi hade jätte roligt när vi tryckte vattnet med dessa grejer och såg vattenfall bildas på andra sidan av dörren. Folk som gick förbi tittade på oss med stora ögon, endast en kines kom för att hjälpa oss förutom en lärare som vår lärare hade beordrat att hjälpa oss. Han arbetade ocks§a energiskt utan att säga ett ord och försvann lika fort och ljudlöst som han kommit.

Det var inte översvämning på grund av takläckage eller för att något fönster glömts öppet.

Nej vattnet kom upp från golvet eftersom det inte var tätt nog. På grund av det var vattnet gulbrunt. Så efter vår lilla lokala översvämning, ( Det var bara vårt klassrum på hela skolan som svämmat över ) så var vårt klassrum förfärligt smutsigt. Vi kunde rensa ut det mesta av vattnet innan lektionen började. Men golvet hade inte hunnit torka vid dagens slut. Våra skor var genomblöta och byxbenen var blöta långt upp. Men vi är tacksamma för regnet. Regnet är gott och välkommet i ett land som lider av mycken torka, som i Kina. Det bästa med regnet är i alla fall att dagen efter ser man klart. Luftföroreningarna är borta. Luften blir nästan lika klar som på Island. Då mår man bra när man andas även om det är bara för en kort tid. Det var i alla fall en skojig livserfarenhet som görs allt för sällan ;) I nästa vecka, på fredag tror jag, ska skolan fara med oss på en kort resa till Guilin. Jag tror och hoppas att det blir en fantastisk resa:D Skönt att få lite ledigt i solen i söder.

Många hälsningar till er. Nu är det inte länge tills jag kommer hem, hem, hem…..

Marta

12.april 2008 kl.03:50

Hej allihopa!

Jag vet helt enkelt inte om jag har så få nyheter, eller om jag helt enkelt har blivit så van vid livet här att jag inte lägger märke till det jag kan berätta om. Annars så tycker jag att livet rullar på som vanligt. Jag vaknar varje morgon och är på gränsen till att bli försenad, hoppar upp ur sängen, klär mig, tar fram matpinnar och äter frukost. Jag börjar skolan kl.07:00, kvart över nio gör vi gymnastik ute på skoltomten sen är det lektioner fram till lunch. Till lunch äter jag Hun Dun utom ibland då jag får nudlar. Lektionerna börjar igen kl.14:00 och de lektionerna är mycket svårare nu inför HSK. Jag träffar min kinesiska mamma kl.18:00 utanför min lille brors skola, vi åker hem tillsammans och jag gör inget fram till middag. Efter middagen gör jag inte heller någonting tills jag lägger mig och sover. Vardagarna är i regel likadana, men vad tror ni hände idag?

Igår kväll gick jag och lade mig som vanligt efter att jag övertygat mig själv om att det var ingen ide att vaka längre, jag hade iu inget att göra. Istället vaknade jag upp kl.02:00 och trodde att huset höll på rasa, men det var bara den första stormen det här året. Det åskade och blixtrade utanför och regnet slog mot fönstret så jag trodde det skulle gå sönder. Jag kröp under mitt varma täcke och somnade om. I morse vaknade jag allt försent, hoppade upp och gjorde mig i ordning på fem minuter. När jag kom ut upptäckte jag att det fortfarande regnade och det ordentligt. Vi kunde inte ha vår vanliga morgongymnastik kvart över nio eftersom skoltomten var alltför blöt. Ni förstår vi har upptäckt det på den här sidan av klotet att regnet är blött. När jag åt mitt Hun Dun i matsalen på tredje våningen, ringde min telefon. Jag svarade: "Wei".. Rösten i telefonen sa: "VAR ÄR DU EGENTLIGEN?".. Jag: "hm. Jag? Jag äter Hun Dun i matsalen".. Rösten svarade: " VAR ÄR DU EGENTLIGEN??".. Jag: "Jo jag äter Hun Dun i matsalen, det är lunch förstår du".. Rösten: " VAR ÄR DE ANDRA UTBYTESSTUDENTERNA??".. Jag: "jo, hm Jakob och Rebecka äter lunch med mig och jag vet inte var de andra är".. min lärare fortsatte att skälla ut mig över att de andra inte svarade i telefonen och över att det var lunch. Till slut tog jag mod till mig och frågade "är det något som är fel?", då fick jag svaret: "Det är vatten i er skolsal, leta reda på de andra och kom hit omedelbart!"… vatten i skolsalen?

Nyfikenheten fick mig att skynda mig mer än viljan att träffa min ilskna lärare. När vi alla fem hade träffats utanför skolsalen förstod vi vad vår lärare menade. Det var verkligen vatten i skolsalen, det var 10 cm djupt vatten över hela golvet. I det flöt "map of the world" som vi försökte rädda genom att hänga på tork ute i regnet. Det var bara att sätta igång och ösa ut vatten ifrån skolsalen. Läraren sa att vi reagerade allt för sent, hade vi kommit fem min tidigare hade vi fått hjälp av två städare, men inte eftersom vi kom så sent. Läraren såg vi inte heller till, hon berättade detta genom telefonen från där hon satt och åt lunch i lugn och ro.

Vi hittade en mopp och en sop. Kineser använder inte skrapor till att skrapa bort vattnet som vi tycker att borde finnas i varje hem. Här använder folk gamla moppar som brukar finnas med i gamla tecknade serier, där som någon ensam groda dansar med en mopp med vitt hår. Soparna är gjorda av strån, inte de bästa grejerna att avlägsna vatten med men vi hade jätte roligt när vi tryckte vattnet med dessa grejer och såg vattenfall bildas på andra sidan av dörren. Folk som gick förbi tittade på oss med stora ögon, endast en kines kom för att hjälpa oss förutom en lärare som vår lärare hade beordrat att hjälpa oss. Han arbetade ocks§a energiskt utan att säga ett ord och försvann lika fort och ljudlöst som han kommit.

Det var inte översvämning på grund av takläckage eller för att något fönster glömts öppet.

Nej vattnet kom upp från golvet eftersom det inte var tätt nog. På grund av det var vattnet gulbrunt. Så efter vår lilla lokala översvämning, ( Det var bara vårt klassrum på hela skolan som svämmat över ) så var vårt klassrum förfärligt smutsigt. Vi kunde rensa ut det mesta av vattnet innan lektionen började. Men golvet hade inte hunnit torka vid dagens slut. Våra skor var genomblöta och byxbenen var blöta långt upp. Men vi är tacksamma för regnet. Regnet är gott och välkommet i ett land som lider av mycken torka, som i Kina. Det bästa med regnet är i alla fall att dagen efter ser man klart. Luftföroreningarna är borta. Luften blir nästan lika klar som på Island. Då mår man bra när man andas även om det är bara för en kort tid. Det var i alla fall en skojig livserfarenhet som görs allt för sällan ;) I nästa vecka, på fredag tror jag, ska skolan fara med oss på en kort resa till Guilin. Jag tror och hoppas att det blir en fantastisk resa:D Skönt att få lite ledigt i solen i söder.

Många hälsningar till er. Nu är det inte länge tills jag kommer hem, hem, hem…..

Marta

12.april 2008 kl.03:50

Hej allihopa!

Jag vet helt enkelt inte om jag har så få nyheter, eller om jag helt enkelt har blivit så van vid livet här att jag inte lägger märke till det jag kan berätta om. Annars så tycker jag att livet rullar på som vanligt. Jag vaknar varje morgon och är på gränsen till att bli försenad, hoppar upp ur sängen, klär mig, tar fram matpinnar och äter frukost. Jag börjar skolan kl.07:00, kvart över nio gör vi gymnastik ute på skoltomten sen är det lektioner fram till lunch. Till lunch äter jag Hun Dun utom ibland då jag får nudlar. Lektionerna börjar igen kl.14:00 och de lektionerna är mycket svårare nu inför HSK. Jag träffar min kinesiska mamma kl.18:00 utanför min lille brors skola, vi åker hem tillsammans och jag gör inget fram till middag. Efter middagen gör jag inte heller någonting tills jag lägger mig och sover. Vardagarna är i regel likadana, men vad tror ni hände idag?

Igår kväll gick jag och lade mig som vanligt efter att jag övertygat mig själv om att det var ingen ide att vaka längre, jag hade iu inget att göra. Istället vaknade jag upp kl.02:00 och trodde att huset höll på rasa, men det var bara den första stormen det här året. Det åskade och blixtrade utanför och regnet slog mot fönstret så jag trodde det skulle gå sönder. Jag kröp under mitt varma täcke och somnade om. I morse vaknade jag allt försent, hoppade upp och gjorde mig i ordning på fem minuter. När jag kom ut upptäckte jag att det fortfarande regnade och det ordentligt. Vi kunde inte ha vår vanliga morgongymnastik kvart över nio eftersom skoltomten var alltför blöt. Ni förstår vi har upptäckt det på den här sidan av klotet att regnet är blött. När jag åt mitt Hun Dun i matsalen på tredje våningen, ringde min telefon. Jag svarade: "Wei".. Rösten i telefonen sa: "VAR ÄR DU EGENTLIGEN?".. Jag: "hm. Jag? Jag äter Hun Dun i matsalen".. Rösten svarade: " VAR ÄR DU EGENTLIGEN??".. Jag: "Jo jag äter Hun Dun i matsalen, det är lunch förstår du".. Rösten: " VAR ÄR DE ANDRA UTBYTESSTUDENTERNA??".. Jag: "jo, hm Jakob och Rebecka äter lunch med mig och jag vet inte var de andra är".. min lärare fortsatte att skälla ut mig över att de andra inte svarade i telefonen och över att det var lunch. Till slut tog jag mod till mig och frågade "är det något som är fel?", då fick jag svaret: "Det är vatten i er skolsal, leta reda på de andra och kom hit omedelbart!"… vatten i skolsalen?

Nyfikenheten fick mig att skynda mig mer än viljan att träffa min ilskna lärare. När vi alla fem hade träffats utanför skolsalen förstod vi vad vår lärare menade. Det var verkligen vatten i skolsalen, det var 10 cm djupt vatten över hela golvet. I det flöt "map of the world" som vi försökte rädda genom att hänga på tork ute i regnet. Det var bara att sätta igång och ösa ut vatten ifrån skolsalen. Läraren sa att vi reagerade allt för sent, hade vi kommit fem min tidigare hade vi fått hjälp av två städare, men inte eftersom vi kom så sent. Läraren såg vi inte heller till, hon berättade detta genom telefonen från där hon satt och åt lunch i lugn och ro.

Vi hittade en mopp och en sop. Kineser använder inte skrapor till att skrapa bort vattnet som vi tycker att borde finnas i varje hem. Här använder folk gamla moppar som brukar finnas med i gamla tecknade serier, där som någon ensam groda dansar med en mopp med vitt hår. Soparna är gjorda av strån, inte de bästa grejerna att avlägsna vatten med men vi hade jätte roligt när vi tryckte vattnet med dessa grejer och såg vattenfall bildas på andra sidan av dörren. Folk som gick förbi tittade på oss med stora ögon, endast en kines kom för att hjälpa oss förutom en lärare som vår lärare hade beordrat att hjälpa oss. Han arbetade ocks§a energiskt utan att säga ett ord och försvann lika fort och ljudlöst som han kommit.

Det var inte översvämning på grund av takläckage eller för att något fönster glömts öppet.

Nej vattnet kom upp från golvet eftersom det inte var tätt nog. På grund av det var vattnet gulbrunt. Så efter vår lilla lokala översvämning, ( Det var bara vårt klassrum på hela skolan som svämmat över ) så var vårt klassrum förfärligt smutsigt. Vi kunde rensa ut det mesta av vattnet innan lektionen började. Men golvet hade inte hunnit torka vid dagens slut. Våra skor var genomblöta och byxbenen var blöta långt upp. Men vi är tacksamma för regnet. Regnet är gott och välkommet i ett land som lider av mycken torka, som i Kina. Det bästa med regnet är i alla fall att dagen efter ser man klart. Luftföroreningarna är borta. Luften blir nästan lika klar som på Island. Då mår man bra när man andas även om det är bara för en kort tid. Det var i alla fall en skojig livserfarenhet som görs allt för sällan ;) I nästa vecka, på fredag tror jag, ska skolan fara med oss på en kort resa till Guilin. Jag tror och hoppas att det blir en fantastisk resa:D Skönt att få lite ledigt i solen i söder.

Många hälsningar till er. Nu är det inte länge tills jag kommer hem, hem, hem…..

Marta

16.mars 2008 kl.12:45

Hejsan!

Det är visst länge sedan jag bloggade senast. Jag har inte så många nyheter att berätta.

Resan till Yunnan var fantastisk, iaf den första hälften av resan. Naturen var storslagen, och där kom vi till slut till en provins med fjäll, dessutom många fjäll (runtomkring där jag bor är det bara "öken").
Fjällen här är annorlunda än på Island, de är högre. Om jag minns rätt på metern så kom jag upp till 4508m, det är ganska högt! En del hade problem med andningen men eftersom jag har så bra lungor :p så var det inga problem för mig. Det var roligt eftersom det stod i programmet att vi skulle åka på fjällvandring, jag var naturligtvis jätte nöjd. Jag minns de underbara stunderna på fjällvandring med min pappa i Landmannalaugar, hemma på Island. Vi var så nöjda när vi klättrat upp till toppen, druckit vatten och vände nedåt igen. Men nej! här gjorde vi det på Kinesiskt sätt! Vi tog bussen till fjället där vi bytte buss och tog en annan buss upp till en lift där vi gick upp och TOG LIFT UPP PÅ FJÄLLET!!! Med andra ord så gick det en lift hela vägen upp till toppen.

Jag gjorde en annan sak som jag lovat mig själv tidigare att jag skulle aldrig i hela mitt liv göra om. Men när man hamnar i speciella situationer så måste man naturligtvis smaka på allting så nu har jag smakat insekter. Jag vet inte om det var gräshoppor eller vad det var, det såg iallafall inte bra ut men jag måste erkänna att det smakade inte dåligt. Jag tänker iallfall inte sätta in insekter på min matsedel.

Det var intressant att träffa alla andra utbytesstudenter i Kina. När man träffar de andra utbytesstudenterna som är i Kina, så ser man hur olika liv vi lever i olika provinser. En del saker är lika dana över allt men andra saker är så olika att det känns som att vi inte är i samma land.  Det märktes i Yunnan. I Zhengzhou, staden som jag bor i, märker jag inte särskilt mycket av att jag är i Kina, eller iaf inte längre (Jag märkte det de första månaderna men nu är livet här så vanligt för mig). Yunnan provinsen, speciellt staden Lijang är mycket "kinesisk".

Husen är speciellt formade med horn på taket och allting är väldigt vackert. Överallt går det att köpa kinesiska varor. I Lijang bodde jag i ett jätte fint hotell, ett hus i kinesisk stil, det var verkligen roligt. Jag mådde så bra i Lijang, och jag tror att det finns en möjlighet för mig att flytta till Lijang i framtiden:p Iaf att få komma hit igen. För turister i Kina så rekommenderar jag utan tvekan Yunnan mest av alla platser som jag har besökt hitills.

Min kinesiska går hyfsat bra, det rullar på som vanligt. Jag talar inte särskilt bra eftersom tonfallen trasslar till det för mig, men jag förstår bra, läsningen går bra (sakta men helt ok.), men att skriva är inte allt för lätt!

Jag tycker iaf att det är jätte roligt att skriva med tecken. Det är inte länge kvar innan jag kommer hem till mitt kära Island. Jag kommer hem den 22.juni 2008 om ca tre månader. Jag vet inte om jag tycker att det är långt eller kort men jag tycker att det är helt ok. :D

Jag nöjer mig med detta för den här gången, med hälsningar från mittens rike

Marta

Här nedanför är fyra nya översättningar från Martas isländska bloggsida.  Förlåt vad det tagit lång tid.  Av någon anledning kan jag inte längre kopiera de kinesiska tecknen.  Det är synd för jag tycker det ger en extra piff åt texten.  Därför kunde jag inte kopiera hund kött och gott nytt år med kinesiska tecken

Hejsan!

Och gott nytt musår!

 

Jag har varit ledig från skolan sedan jag kom hem från Harbin.  Det har varit ett långt och härligt lov.  Egentligen alldeles för långt och gott för det går inte så bra att sköta läxan.  Det är som på Island.  Man är visst jämt i sista minuten med lämna in läxan.  Det är heller ingen liten läxa som läraren gett mig.  Jag skall lära 4 dikter på kinesiska

utantill.  Det betyder att jag skall kunna läsa upp dem, skriva tecknen, förstå och förklara innehållet på kinesiska.  Jag skall skriva 4 uppsatser på engelska och två korta på kinesiska.  Läsa 200 sidor ur min kinesiska lärobok inför slutskrivningen.  Och förbereda mig för stora HSK provet.  Hitta en barnbok på kinesiska.  Läsa den, förstå och förklara innehållet på kinesiska.  Till sist men inte minst samla så mycket information som jag kan om Springfestival och hålla föredrag på kinesiska.  Trots det skall vi inte tänka för mycket på skolan under lovet, utan använda tiden till att umgås med våra kinesiska familjer och släktingar. 

 

Jag tror att lovet är slut på tisdag....Det var inte bestämt när vi skulle skulle komma tillbaka i skolan när lovet började.  Kineser är såå....organiserade hmmm.  Men på torsdag den 21 februari skall jag på AFS läger i Yunnan.  För er som kan geografi bättre än vad jag kan så ligger Yunnan vid 24 breddgraden.  För er som är lika duktig i geografi som jag så är det lika långt söderut som Sahara.  För er som är värre än jag i geografi så är det ganska långt söderut;)  Jag bestämde mig för det här lägret, det håller på en vecka och skall visst vara jättebra..  Efter det, kommer jag tillbaka hem till  Zhengzhou  och med det är det skola  fram till  HSK proven.  Och då börjar besvärliga studier.  Men mer om det senare.

 

Kinesiska nyåret påmminde mig mer om jul och nyår hemma än själva jul och nyår i år. 

På nyårsafton åt vi dumplins som den goda maten heter på engelska.  Kineser äter dumplins vid alla tillfällen.  På nyårsafton är glädje i receptet.  Sjätte dagen på nya året är det sorg i receptet.  Så äts det dumplins dagen före en resa.  Det ger en god resa.  Så är det dumplinsdagen.  Kineserna tror att om de inte äter dumplins den dagen så faller örona av dem.  Så är det dumplins i mat i alla fall en gång i veckan. 

Jag tycker inte att det är dåliga seder för jag älskar dumplins.  Men jag fick ont i magen den sjätte dagen på nya året efter att ha ätit två hela skålar under lunchen. 

Det skulle också vara i kvällsmat men jag hadde så ont i magen att jag åt INGENTING förrän till lunch nästa dag. 

På nyårsafton tittar man också på TV.  Islänningar har en timmes nyårsrevy varje år.  (Det är en parodi över det gågna årets händelser. övers. anm.)   I Kina är nyårsrevyn en 4 timmar lång show.  Ungefär lika tjusigt som öppningshögtiderna på OS.  Det är direktsänt från en jätteestrad i Peking.  Jättetjusigt.  På scenen är en slags golv som flyger omkring med artisterna och alla gör tjusig entré.  Runt den runda flygande scenen var det ibland fontäner och rinnande vatten och ibland marmorgolv eller nånting.  Verkligen jättetjusigt.  Själva TV huset i Bejing är en jätteskärm.  Så tekniskt fulländade är storstäderna,  men resten...man reser flera decennier tillbaka i tiden. 

 

På nyårsdagen är det tradition att man tillbringar dagen med mormorn och morfarn. 

Min mormor tog oss alla med på ett lyxigt spa.  Det var konstigt och har kommit på min lista över saker som jag skall aldrig göra igen i Kina.  Oja...den listan finns.

På årets andra dag hälsade vi alla på en släkting på hans jobb.  Han arbetar i en av Zhengzhou flottaste idrottshus.  Han är diriktör eller nånting.  Så den dagen fick vi gratis simma, spela tennis, badminton och bordtennis.  På kvällen gick vi på en resturang som heter Hans och skall vara brasiliansk grill, men skall ändå vara tysk resturang.  Kineser är inte riktigt med på noterna när det gäller utlandet.  Det är allt samma sak i deras ögon.  Utland är bar utland.  Betjäningen var klädda i gammaldagsa tyska kläder och cowboyhattar. 

Tredje dagen slappade jag hemma med min bror.  Fjärde dagen for jag ut och med kusinen, hans fru och deras vänner.  Folk nära mig i åldern.  Vi gick på en sal med data leker och sedan gick vi ut och åt.  Femte dagen slappade jag också hemma med min bror.  Sjätte dagen åt vi naturligtvis dumplins annars var jag bara lat.  Jag trodde att nyårsfirandet var över med sjätte dagen.  Men på musårets sjunde dag  for vi alla på gruppfotografering med modersätten hela dagen.  Så nu har  familjen jättemånga bilder. 
Åttonde dagen tyckte jag att jag upplevt nog med kinesisk kultur för tillfället.  Så jag träffade två utbytesstudenter klockan 8 på morgonen.  Vi gick på Mc Donalds och åt frukost.  Efter lunch gick jag så ut med min bror.  Vi skulle försöka hitta en uppvisning med kinesiska drakar och lejon till heders  nya året.  Men templet som vi gick till hade bara kinesisk dans och opera.  Kinesisk opera tillhör inte mina favoriter. Så vi stannade inte länge.  Även om jag hadde måst betala 10 yuan för inträde ( ca 10 svkr).

Annars är det inte mycket att berätta.  Jag har kommit på att kinesisk kultur är ganska mycket att lata sig framför TVn och titta på kinesisk såpopera.  Det är vad familjen gör tillsammans om helgerna och under ledigheter.  De kan titta hur mycket som helst på  Happy Family och de tycker alltid det är lika roligt.  Jag håller fortfarande på att försöka förstå humorn. 

En till sak som vi gjorde under lovet.  Familjen bestämde sig för att köpa ett tebord.  Alla som vet något om Kina, vet att kineser dricker te.  Men te år inte det samma som te.  Te kan vara mycket.  Visste ni att det finns te med årgångar?  Te är mycket intressant.  Det är också en speciell cermoni i att tillaga te.  Inte bara sätta en påse, slå hett vatten över och vänta.  Neej.  Det är speciella tekannor för varje sorts te.  Tillverkad av speciell keramik så  att smaken inte blandas med annat te.  En sorts te kan vara god efter en sorts mat.  Det betyde att du dricker det te som passar med en speciel sorts kvällsmat.  Det år en prosess från det att teet är plockat tills det hamnar i din tekopp.  En bekant till mig har en teaffär.  Jag och familjen besökte hans affär.  Han bjöd oss på fem sorters te tror jag.  En del sorter kostar över 2000 yuan ( 2000 svkr)  Det jag smakade var från1998.  Jättedyrt.  Kinesiskt te är dyrt och det är inte alla som har råd med det.  Te är druckit vid ett specielt bord.  Man häller teet genom en sil i bordet och det hamnar i en hink under bordet. 

Personligen tycker jag bordet vara onödigt .....men kulturellt.  Personligen tycker jag också att det tar för lång tid att dricka te.  Men det mesta tar tid hos kineserna.  De har inte specielt bråttom.   En dag drack vi te i sex till sju timmar.  Det är det som jag menar med att det tar tid.  Men nu sedan tebordet blev en ny familjemedlem dricker vi te några timmar varje kväll medans vi tittar på  Happy family och andra lite intressanta såpoperor.

 

Det få räcka för den här gången, måst fortsätta att jobba mig igenom pinoccio på kinesiska. 

Saknar er alla jääätemycket.

Kram på er alla =D.
 
Skrivit den 18 februari 2008 klockan 13:15
 

Jag har funderat och kommit fram till att ett år i Kina är alldeles för kort tid.  Jag kommer aldrig att hinna med allt som jag tänkt under den här tiden.  Det känns som om tiden här är nästan slut även om jag har hälften kvar.  

 

I morse kom jag hem från en halv månads resa till Hainan och Harbin.  i morgon

 ( måndag )måste jag till skolan och även på tisdag.  Men så är det ledigt.  Kinesiska nyåret.  Det är kinesernas största högtid.  Nu håller svinets år på att gå till ända och musens år att börja.  Över allt är bilder av möss i kläder som håller upp skyltar med orden “gott nytt kinaår”.  Vi är lediga till slutet av februari.  Men jag har tur för att innan ferierna är slut skall jag resa till Yunnan med AFS.   I april  är det  JÄTTE stora kinesiska skrivningar som jag måste göra.  Det är de viktigaste proven i kinesiska för utlänningar.  Om jag klarar dem så gäller provresultaten överallt.  Så när jag kommer hem från Yunnan måste jag ägna mest all fritid till att plugga inför proven.  Då är det bara maj och juni kvar.  Folk säger att man märker inte de två sista månaderna för att de går så fort.  Förutom det så skall vi få alla utbytesstudenter från Harbin på besök i april eller maj. 

 

Jag kom hem klockan sex i morse och tog taxi från järnvägsstationen för jag ville inte väcka min fosterfamilj för att hämta mig.  Så gick jag från grinden till huset( en bra promenad).  Hela vägen var dekorerad med röda lyktor.  Väldigt tjusigt.  Jag väntar med spänning på kinesiska nyåret.

 

Hainan var underbart.  Jag har aldrig kommit så nära ekvatorn förrut.  Hainan är en liten ö söder om Kina.  Det Kinas sydligaste provins.  Mitt hotell låg i Sanya som är Hainans sydligaste stad.  Hotellet låg i fem minuters gångväg från stranden.  Det var en skön känsla att sitta i den vita sanden på stranden och äta frukt vid midnatt en varm januari natt.  Vi var bara tre utbytesstudenter som for på resan.  Jag, den italienska flickan och den tyska pojken.  Vi ville inte slösa all tid på stranden så vi gick på upptäcktsfärd i staden, på ön och i den sydliga kinesiska kulturen.  Vi bestämde oss första dagen för att maten på turistresturangen var för dyr, så vi for in till staden, dit turisterna inte far, för att hitta en resturang där kineserna äter.  Det har både sina för och nackdelar.  Fördelar: billigt, nackdelar: smutsigt.  Allt är smutsigt också det man äter av.  Man vet inte om det som man äter är ofarligt att äta.  Så måste man prata med kineser med munnen full av mat.  Men fördelarna   “billigt” vägde tyngst, så vi åt på sådana resturanger varje kväll.  En kväll bestämde vi oss för att prova en resurang med två tecken som vi kände igen.  Det senare använder vi mycket.  Det betyder kött.  Men det förra betyder hund.  Först vägrade jag att gå in där.  Men de andra två ville absolut smaka hundkött.  Så jag lovade att gå med dem om de lovade så att gå med mig på en västerländsk resturang för att komma över chocken att över huvud taget ha gått in där.  Resturangen var ganska liten.  Bara tre bord.  Ett var redan upptaget.  Folket som satt vid det bordet kallade på oss när de såg att vi var utlänningar.  Alla stirrade på oss och det verkade som om vi var de första utlänningar som satt sin fot där.  Vi fick genast betjäning.  Alla var nyfikna på vad vi ville.  Både personal och kunder.  Eftersom vi inte visste mer sa vi bara hundkött.

Men vi förstod att det vore fånigt om någon kom in på en resturang hos oss och sa fårkött.  Man måste vara lite mer presis.  Ägarna ville göra fest för oss och tog oss med in i “köket” och pekade på, och lät oss förstå; att de vilde sälja en halv hund till oss.  Den tyska pojken låt dem förstå att vi ville bara smaka- inte äta.  Det värsta var att vi inte hade riktigt samma uppfattning om vad “smaka”är.  Vi fick nog för en hel måltid för oss tre.  Grannarna vid bordet bredvid följde oss med stort intresse och började prata med oss.  Som vanligt måste jag förklara vad Island är.  Folket blev less på att ropa mellan borden så de flyttade bara över till vårat bord.  De kom inte tomhänta, för de ville absolut att vi skulle äta av deras mat också.  Vi försökte allt för att tacka nej men det gick inte spesielt bra.  Till slut kom en man och ställde sig upp bakom tyska pojken satte fram en skål framför honom tog honom om axalarna och sa: “Det här är hundkött.  Men inte av vilken hund som helst.  Det är inte kött köpt här.  Nähej!  Det är hund som jag tog med mig hit och vi slaktade honom här och tilllagade”.  Vi satt bara och stirrade på varandra.  Vi var alla så rädda på den där resturangen och tyckte vi gjort ett stort misstag som gått dit in.  Jag var fortfarande bestämd på att inte smaka.  Men resturangägarens fru kom med en stor gryta med hundkött i någon slags hundsoppa.  Det stod över oss och visade hur man skulle äta detta.  Så kom mannen vid nästa bord med pinnar och började portonera upp åt oss i skålar.  Då var jag också tvungen att smaka för i Kina är det så viktigt med artighet.  Och artighet är inte det samma här som på Island. 

 

I Harbin smakade jag också nöttunga, kycklinghjärta och ankblod.  Ankblod är inte gott men det andra är ok.

 

Harbin är huvudstad i Kinas nordligaste provins.  Vi var en dag i Zhengzhou innan vi for till Harbin.  På den resan for alla AFS studenter i Zhebgzhou och en YFU student.  Så vi var 7 studenter och en lärare.  Det vi inte visste var att tågbiljetterna bara gällde till Bejing.  Så vi måste köpa biljett från Bejing till Harbin.  Det är inte lätt att köpa biljett sista minuten nu när alla reser på grund av nyårshögtiden.  Därför blev vi tvugna att övernatta i Bejing innan vi kunde forsätta nästa dag.  Men det var bara roligt.  Det är alltid roligt att komma till Bejing.  En härlig stad.  I Harbin bodde vi inte på hotell utan hos fosterföräldrar.  Jag behövde inte bara dela rum med systern utan också säng.  Det var lite konstigt men jag har upplevt så mycket konstigt i Kina så att det spelar ingen roll.  Hela tiden i Harbin var vi med utbytesstudenterna där.  De är många.  15 stycken.  Vi hade en buss och reste omkring ganska mycket.  Såg och provade mycket.  En dag åkte vi skidor.  En annan dag åkte vi på en berömd snö och ishögtid.  Tjusiga konstverk ur is och snö.  Vi såg en tigerpark, gick på rysk marknad och besökte skolan som utbytesstudenterna går i.  Det var jättespännande allt sammans och roligt att lära känna fler utbytesstudenter. 

Jag skulle kunna forsätta i evighet.  Men det får räcka nu.

Hälsningar

Marta

Skrivit den 29 januari 2008 klockan 9:46. 

Hejsan!

Jag har haft en konstig dag.  Jag kunde inte sova natten mellan måndag och tisdag.  Antingen på grund av hosta, nysningar, eller kvävningskänsla, feber o. s. v.   Men till slut föll jag i alla fall i sömn och vaknade inte när min väckarklocka ringde 5:40. Som var mycket illa.  Jag vaknade av att pappan bankade på min dörr och ropade på mig.  Jag ville helst sova längre och släppa skolan.  För jag kände mig verkligen sjuk.  Men jag hadde lovat utländska engelskläraren att komma i ett jätteviktigt prov i engelska den här morgonen.  Så jag tänkte  “ Ok jag  går till skolan tar provet och så får jag se om jag vill gå hem vid lunch”.  Jag steg upp och började klä mig. 

Alldeles för sent och det gick dåligt att skynda på för av någon anledning verkade kroppen inte kunna röra sig så fort som den borde.  Men till slut var jag i alla fall färdig att ge mig av.  Pappan såg på mig som om jag vore en varelse från mars som just sluppit från forskarna.  Jag förklarade

( på kinesiska) att jag mått dåligt under natten och inte kunnat sova.  Därför hadde det gått dåligt att vakna men jag ville i alla fall fara i skolan.  Han ville genast köra mig och ville inte höra talas om att jag tog taxi.  Jag skyndade mig iväg utan att äta frukost.  Till min stora besvikelse var det min favoritfrukost som jag inte fått på mycket länge.

Jag han till skolan i tid och provet gick bra.  Vid lunchen mådde jag bättre och gick till matsalen.  Jag var JÄTTE hungrig.  Men klasskamrat som jag vanligtvis äter tillsammans med sa att hon inte hadde tid i dag eftersom hon måste läsa läxan.  Ok  tänkte jag, då äter jag tillsammans med de andra utbytesstudenterna.    Men när jag vände mig om stod en elev från andra året framför mig.  “ Hej Marta?  Skall du äta?  På vilken våning?  Tredje?  Verkligen?  O.k. Let´s eat together!   Så där for lunchen tillsammans med de andra utbytesstudenterna.  Jag åt min favoritmat. 

( jag gläds över den igen efter kackelacketillfället)  Jättegott.

Efter mat sa han “Ok.  Nu skall jag tävla i repdrag.  Vill du komma med och titta på?”  Jag som inte hadde någon lust till det sa ja av artighetsskäl.  Jag drog den amerikanska flickan med mig.  Vi tittade på denna underliga tävling med mycket allvar.  Senare på dagen fick jag sms från min klasskamrat.  “Hej Marta, i dag skall hela klassen tävla i repdrag”.  Eftersom sms et inte innehöll några frågettecken, svarade jag inte utan tänkte fly när tävlingen skulle vara.  Så upptäckte vi utbytesstudenter att alla våra klasser skulle tävla.  Så när lektionen var färdig sprang vi till italienska lärarens bostad för att gömma oss under tävlingen och få lite kaffe hos henne.  Det gick inte som planerat.  Amerikanska flickans klasskamrater han få tag på henne och bad henne följa med.  Vi andra kom osedda till italienska lärarens bostad.  Men när vi gick in genom dörren ringde min telefon.  Det var den amerikanska flickan som sa åt mig att skynda mig på plats för min klass letade överallt efter mig.  Jag hadde inte hunnit långt når pojkarna i min klass kom springande emot mig.  “  Marta du är i vårat repdragslag”.  Jaha det var bara bestämt utan att fråga;) Men jag använde detta jättebra tillfälle när jag inte behövde tiga och pratade mycket kinesiska med de trevliga ungdommarna.  Det var bra.  Men vårt lag förlorade.  Efter skolan gick jag och den italienska flickan på massage.  (Fin lyx i kina efter en jobbig dag.  Och billigt)  När vi gör något efter skolan äter vi vanligtviskvällsmat på skolbespisningen först.  Men det glömde vi den här dagen.  Det spelade ingen roll för gatumaten mellan hönsskallar, fågelklor och bleckfisksarmar är mycket bättre.  Vi tog taxi till ett  gatukök, nära massageinstitutet.  Vi köpte god mat.  Grillat lam i bröd och något annat som jag inte vet vad det var.  Och mjölkte med böner.  Sidan gick vi på massagen, som var jätteskönt.  Lite information för er.  Den massage som vi känner till har sitt ursprung i Kina. 

Vi gjorde ett misstag.  Vi glömde hur man säger en timma på kinesiska så vi fick bara en halvtimmes massage. L  Efter massagen tog vi så taxi hem.  Chaffören var väldigt intresserad av utlandet och frågade oss var vi kom ifrån.  När jag sa att jag kom från Island fick jag den vanliga reaktionen.  Hmm....Vad är det?  Jag förstår inte vad Island är?   Så jag började förklara för honom att Island är en ö i norra Europa.  O. s. v.  Det var verkligen roligt och jag har aldrig förr lyckats så bra att förklara vad Island är på kinesiska. 

 

På torsdag i går skulle jag, den italienska flickan, den holländska pojken, en japansk lärare , en amerikansk lärare och vår kinesiska överlärare fara till Hainan.  Det är en ö i södra kina som också kallas “kinesiska Hawaii”.

Vi for inte till skolan då utan åkte direkt till flygplatsen.  Mycket spännande.  Vi hade roligt i bilen och på flygplatsen kändes det som om vi var på väg utomlands.  Vi checkade in gick igenom tullkontroll o. s. v.  Så fick vi veta att flyget var försenat på grund av dåligt väder( inte så dåligt).  De sa att det snöade ( inte efter isländsk måttstock).  Forsatt försening...........Sedan var allt flyg inställt den dagen.  Vi skall försöka igen i morgon.  Tidigt. Sa man.  Men det gick inte då heller.  Nu skall vi försöka på lördags morgon.  Vi var naturligtvis väldigt besvikna.  Vi hadde alla längtat jätte mycket efter den här resan.  Vi hade varit hela dagen på flygplatsen.  Italienska flickan ville inte fara hem till sig.  Hon kom i stället hem med mig och övernattade hos mig.  Vi kom hem vid elvatiden.  Vi gick inte till skolan nästa dag.  Jag fick  sms från brodern som sa att det snöade som det ju också gjorde.  Men bara lite.  Jag och den italienska flickan gick till en DVD affär för att köpa the terminal   

För att dagen innan hade vi mått som Viktor Navorski.  Sedan for vi hem till den italienska flickan och hon lagade spagetti med pesto.  Vet ni att italiensk mat är mycket godare tillagad av italienare?   Jag vet ganska mycket om pasta nu.  Vi åt och tittade på filmen.  Det var nice, men så fick vi veta att vårt flyg är också inställt på lördag.  Först på söndag kan vi kanske flyga.  Men det är bara att acceptera.  Jag hoppas bara att vi far på den här resan. 

Nu har AFS svarat eleverna i min skola som sökt om att få bli utbytesstudenter.  Om de får fara och vart. 

En pojke får fara till Island...hurra.... 

Det får räcka för den här gången.

Må så bra och ha en god helg;)

Hälsningar från snön i Kina

Marta

Skrivit den 11 januari 2008 13:41      

Hejsan!

Nu är julen över och den har varit bra.  Lördagen före jul hade de utländska lärarna i min skola en liten julhögtid som kallades julkonser.  På konseren fick alla elever till de utländska lärarna vara med program om de ville.  En del hadde inget val.  D.v.s. vi utbytesstudenter.  Vi måste ha program.  Så vi övade det vi lärt oss sedan vi kom hit. Vår show lyckades bra.  Vi började med att presentera oss och berätta var ifrån vi var och sedan sa vi god jul på våra egna språk.  Efter en kort presentation sjöng vi en kinesisk sång som heter 茉莉花 .  Men det var ganska pinsamt.  Det var nämligen så att vi har lärt oss två olika versioner.  Den ena enkel som alla barn sjunger.  Den andra jättefin som går mycket högt upp och långt ner.  Vi hadde övat den senare versionen och hadde tänkt sjunga den med stil.  Men vad tror ni?......... Vi virrade till det och började alla sjunga fel melodi.  Eftersom texten inte är riktigt den samma i de båda versionerna så fattade vi det efter första raden och slutade alla att sjunga.  Så blev det en pinsam tystnad.  Mmmm...hehe...ursäkta...hrm..fel melodi.  Hela salen brast i gapskratt.  Det var bara att börja om och nu fungerade det.  Efter vår intressanta sånguppvisning hade vi kong fu show.  Det lyckades mycket bra.  Vi visade den här kampsporten både med och utan käpp.  Haha!  Klädd i svarta kläder och med tomtemössor.  Efter vår julkonser var alla utbytesstudenter, våra familjer, alla våra privatlärare ( 10 stycken), alla utländska lärare och skolans över huvuden bjuden ut på fin resturang.  Där åt vi något som hette brasiliansk mat.  Men det såg mest ut som kinesisk mat i utländsk omgivning.  Det var ändå roligt och där sjöng utbytesstudenterna 茉莉花 igen och igen förvirrade vi oss.  Och vi gick igen igenom pinsamt ögonblick.  Sedan höll vi tal och tackade alla för vad de tagit väl emot oss och undervisat oss så bra och familjerna för att ta så väl hand om oss.  Mycket känslofyllt ögonblick. 

 

Dagen före julafton höll min familj lilla jul för mig.  Jag hadde bestämt mig för att inte säga något om hur jag ville hålla julen.  Bara se vilka uppfattningar de har om julen.  Efter lunch gick vi på en väldigt fin uppvisning på någon slags teater.  Fina dansuppvisningar, illusinister, fåniga clowner, lotto och en jätteberömd kinesisk artist som sjöng en låt och gav alla som ville en bild av sig med autograf.  ( Varför är alla kändisar så stora egoister?).  Jag ville inte ha någon bild.  Min lärare skällde ut mig för det nästa dag.  ”  Föll det dig inte in att du kunde ha tagit emot bilden och låtit någon annan få den?”  Jag kom på att det var hennes idol.  Efter uppvisningen for vi hem till mormorn och morfarn.  Morfarn gav mig en julklapp.  En sköld över att jag är ta chi mästarens lärling.  Haha jättetjusigt.  Nu mår jag som om jag är märkvärdig.

Efter att ha hängt hemma hos mormorn och morfarn gick vi och åt på pizzeria.

Tänk på det jag fick pizza som julmat.  När vi kom hem gav familjen mig en JÄTTEFIN julklapp.  En handgjord väska från öken trakterna i nordvästra Kina.

På julaftonsmorgonen vaknade jag klockan 10.  Alla hade gett sig iväg till jobb och skola.  Utom farmorn och farfarn som stökade med lunchen i köket.  Efter lunch hade jag fått nog av att hänga inne.  Jag gick ut.  Eftersom jag inte hade några planer gick jag först i en bokaffär, och sedan på computermarknad.  Vid tvåtiden tänkte jag.” är det verkligen julafton i dag?”  Nähäj!  Men jag bestämde mig för att gå på café, köpa mig kaffe och t. o. m. unna mig glass.  Klockan 3 träffade jag de andra utbytesstudenterna.  Vi gick till utlänningsaffären för att köpa choklad.  Klockan 5 gick jag hem och bytte kläder.  Jag tog med mig paketen som jag fått från Island och gick hem till några utlänningar som bjudit mig hem i mat.  Förutom värdparet och mig var där en annan kvinna.  Det var härligt.  När jag kom in genom dörren hos dem kände jag att det var verkligen jul.  Det var UNDERBART.  För första gången sedan jag kom till Kina fick jag också något som kan kallas kött.  Vi åt, öppnade paket och spelade spel och lyssnade på riktig julmusik.  Jag kom hem sent.  Och alla sov när jag kom hem.  Juldagen var också bra men jag glömde ibland att det faktiskt var jul. 

Annan dag jul gick jag till skolan igen.  När jag satt mig märkte jag att det var något i min bänk.  Det är fack i alla bänkar där som vi förvarar våra böcker.  När jag tittade efter såg jag att där var en julklapp och julkort från en av mina klasskamrater.  Jättesött.  Annars var julen slut.  Det faller ingen in här att julen är fram till trettondagen i våra länder.  Hur som helst fick jag en ny upplevelse.

På lördag och söndag måste jag gå i skolan.  För skolan har bestämt sig för att ge oss ledigt Nyårsafton och nyårsdagen.  Det betyder naturligtvis att man måste vara i skolan under helgen i stället.  Som sagt.  Inte mera ledigt bara förstjutning av helgen.  På nyårsafton gick jag ut och åt med en kusin och hans fästmö.  Folk som är lika mig i åldern.  Det var så roligt att vi fortsatte att äta till klockan 11 på kvällen.  När jag precis ätit färdigt såg jag något grått koma springande mot tebordet.  Det var antingen en JÄTTESTOR mus eller en råtta.  Jag stelnade till och kusinens fästmö undrade vad det var.  Efter som jag hellre ville  att det var en mus. Stammade jag mu..u..u..u.s  STOR!  Hon började fnittra.  Kusinen frågade vad det var och hon pekade på mig och sa ”hon såg en mus”.  Han började gapskratta.  Och sa mellan skrattattackerna.  Haha

Det är Musse.....haha... Musse Pigg.   Jag som inte såg något lustigt med att se en mus på en resturang skulle just kommentera detta  när andra började undra över vad som stod på.  Innan jag han säga något hade kusinen låtit alla veta och alla börjat skratta.  Då först förstod jag att det var inte det att jag sett en mus på en resturang som var lustigt.  Det var min reaktion , att jag tyckte att det var så konstigt att se en mus att det var värt att kommentera. 

Ja så är det och man vänjer sig.

Annars önskar jag er GOTT NYTT ÅR!  Jag hoppas 2008 blir lika spännande som 2007.  I år kommer jag hem igen;)

Marta

Skrivit 3. januari 2008 12:19

Hejsan!

Jag hoppas att allt är väl på “Isön” som hon heter på kinesiska.

Här är allt bra.  På lördag försökte jag mig på pepparkaksbak för första gången utan mammas hjälp.  Egentligen fuskade jag lite för mamma hadde skickat mix till mig, som jag bara behövde tillsätta sirap, mjölk och smör.  Man tycker att inte skulle kunna gå att strula till  det, men vänta bara. 

För att köpa smör och sirap i Kina behöver man gå till en speciell utlänningsaffär. 

Jag gick till en sådan affär.  “Jättedyr”....eller...har jag bara blivit så kinesisk?...Till min stora glädje hittade jag franskt margarin.  Sedan gick jag längre in i affären,

och längre, och längre.  Tills jag hittade sirapen.  Det såg inte ut som sirapen var i rätt hylla.  Den stod framför honungen, som om någon hade ändrat sig med sirapen när han hittat honungen.  Jag var också lite skeptisk med den där sirapen.  Den verkade så tunn.  Som om någon spätt ut den med en massa vatten.  Jag fick tag i ett biträde och frågade honom var sirapen var.  Vi säljer inte sirap blev svaret.  Jag gick igenom hela affären.  Då jag inte kunde hitta någon annan sirap så köpte jag den vattentunna. 

 

Så gick jag hem och började baka.  Då märkte jag beskrivningen på paketet.  175 gr smör, 75gr mjölk, 75gr sirap.  Så jag frågade mamman var köksvågen var.  Hon svarade att någon sådan fanns inte i hemmet.  Så tänkte hon efter, försvann och kom tillbaka med badrumsvågen som finns i alla kinesiska hem.  För kineser är mycket oroliga över att bli för tunga.  Vågen förvaras heller inte i badrummet utan i vardagsrummet.  Jag tittade på vågen men det var som jag trodde.  Den visade bara kg inte gram.  Så jag fick bara göra som förr i tiden.  Höfta och lita på mig själv ( som är dålig på att gissa).  Margarinet var lätt, för det var märkt som på Island( så var det ju också från Frankrike).  Mjölken är inte saluförd i litersförpackningar utan i små påsar som både upplyser om ml och gr.  Så jag tog upp miniräknaren och räknade ut hur mycket mjölk jag behövde i ml.  Jag använde lillebrors nappflaska att mäta med. 

Då var det bara sirapen kvar.  Jag hadde ingen aning om hur jag skulle mäta det. 

Så jag tittade på beskrivningen igen.  75 gr mjölk, 75 gr sirap...75gr, 75gr.....75gr=75gr.

Så jag hällde mjölken i en skål, hittade en likadan skål som jag hällde sirapen i.  Sedan hällde jag bara tills jag tyckte de var lika tunga.  Då kom nästa problem.  Sätt torrvarorna och smöret i hushållsassistentenoch blanda på låg hastighet i 2 minuter.  Tillsätt mjölken och sirapen och rör i 5 minuter.  Men ingen hushållsassistent.  Så jag fick bara vara jätteduktig och röra med en slev.  Men ingen slev.  Det slutade med att jag använde fingrarna.  Till slut var degen klar och familjen hade börjat hålla för näsan för pepparkakslukten som jag njöt av i fulla drag.  Jag började kavla ut och trycka ut pepparkakorna.  Så var det bara att flytta över kakorna från bordet till plåten.  “Stekspade” tänkte jag.  Men ingen stekspade.  Och ingenting som liknade en stekspade.  Så jag använde en kniv.  Kakorna kom i ugnen som är mindre än en mikrovågsugn.  Visserligen lite sneda och skrynkliga.  Men det gör väl inget, det påverkar väl inte smaken?  Jag väntade spänt.  Tog ut plåten när den var klar.  Väntade tills kakorna svalnat och smakade.  Jag måste erkänna att jag blev besviken.  Jag skyllde på sirapen.  Men jag blev glad igen när yngsta brodern bad att få smaka.  Jag räckte honom en kaka, orolig över att han skulle spotta ut den.  Men tvärtom så sa han mmmm..jättegott( på kinesiska) kan jag få en till?...och en till?...och en till?

 

Nästa dag när jag tänkte ta mig en kaka hittade jag dem inte.  De var försvunna.  Yngsta brodern hade gömt dem och gjort nästan slut på dem.  Men jag har fullt med pepparkaksdeg i kylskåpet.  Måste bara finna tid för att baka ut dem.  Efter detta pepparkaksäventyr försökte jag inte baka flera kakor.  Jag tittade lite på receptet på en av mina favoritkakor.  Pleskjur ( en isländsk småkaka).  Där skall man vispa äggen i minst 10 minuter.  Eftersom de inte har en elvisp här, så tänker jag inte försöka mig på att handvispa så länge.

När lillebror fyllde år så sprang jag ut i affårn för att köpa handvisp eftersom inte ens det fanns i hemmet.  Äggen skulle vispas med elvisp i 3 minuter.  När jag handvispat i 10 minuter gav jag upp.  Då hadde jag fått blåsor. 

Appropå vanligt kinesiskt kök så har jag lust att göra en liten lista över vad vi på “Isön” tycker är självklart men som inte finns i kinesiska hem.

Ugn

Diskmaskin

Hushållsassistent

Elvisp

Handvisp

Slev

Slickepott

Våg

Tallrikar(kineser äter ur små runda skålar)

Bestick(i ett vanligt hem finns bara ätpinnar)

Bakpulver

Smör

Ost

Grädde

Bordsskedarna får man till att le de är mycket djupa som små slevar.

Salt och socker är inte fint... det ser ut som blöt sand...inte som pulver.

 

Det är säkert mycket som jag har glömt, men det här är det som jag kommer ihåg för tillfället.  Då undrar kanske någon.  Hur gör de när de lagar mat?  Och jag svarar “Jag har ingen aning, men det är helt otroligt vad de kan trolla fram ur dessa kök.  Mycket god mat.  Men nu skall jag inte ha det här längre. 

Det har säkert blivit långdraget blogg. 

Men om ni inte läst bloggen här nedanför så gör det gårna.

 

;)Kärakärakära hälsningar Marta.

Skrivit den 18 december 2007 klockan 12:58

Hejsan!

Förlåt vad det var länge sedan jag bloggade, men jag har haft jättemycket att göra.

I onsdags höll jag ett föredrag om Island.

Jag hängde upp afficher över allt i skolan.  Också i matsalen.  Men det kom inte så många.  Bara ca 40 personer.  Eftersom min kinesiska inte är så bra, så höll jag föredraget på engelska.  Utom några få ord på kinesiska och namnen Olafur Ragnar Grimsson och Ingólfur Arnason på isländska.  Det var just på de ställen som publiken skrattade.

Förläsningen gick jättebra.  Folk var nöjda och jag fick fullt med frågor.  Jag lärde eleverna att säga “ég elska þig”.  Men det lustigaste var att höra dem försöka säga rrrr.

Det är något som kineserna inte kan.

På lördag gick jag och simmade för första gången sedan jag kom till Kina.  Det var lite specielt.  Jag gick med min “bror”, hans kusin och kusinens föräldrar.  Efter 5 minuter i bassängen kom tre flickor fram till mig.  De var kanske omkring 13 år och började ställa en massa frågor till mig.  Jag blir alltid lite trött efter sådana frågefloder.  Så jag försökte fly undan och simmade iväg.  Men när jag slutat simma så var de där igen.  De ställde en fråga.  Jag svarade och simmade bort innan nästa fråga kom.Men de kom hela tiden igen.  De slutade inte att jaga mig förrän jag sa på kinesiska : jag är inte engelsk och jag är inte amerikansk.

Då  misste de intresset men då hadde intresset för att simma också försvunnet så vi klev upp men bestämde oss för att försöka igen nästa helg.

 

På söndag gjorde jag lite som jag hoppas att jag aldrig behöver göra igen.  Jag gick på ett kinesiskt bröllop.  Till bröllopet kom alla brudens närmaste vänner tillsammans med bruden på ett hotellrum.  Av någon anledning räknades jag dit.  Vi stängde in oss på hotellrumet och bruden satt på sängen.  De andra stod vid dörren och höll den låst.  Efter en stund blev det plötsligt en massa oväsen utanför dörren.  Brudgummen hade kommit med alla sina vänner.  Han började bulta på dörren och bad att få bli insläppt.  Men se det gick inte.  Han säger att han måste komma in för att hämta bruden så att han kan gifta sig med henne.  Men folket svarar att då måste han ju betala.  Så börjar de be om pengar.  Han sticker ett litet rött kuvert med pengar in under dörren och ber igen att få bli insläppt. 

 Men han blir inte insläppt förrän alla i rummet har fått ett kuvert med pengar( jag fick också pengar).  Men då kom alla män in med sådana där spreyflaskor med konstgjord snö.  Fast snön var inte vit utan rosa, röd, grön, blå och alla möjliga färger.

Så spreyade de på alla flickor i rummet.  Det dröjde inte länge förrän jag hade rosa hår och rosa tröjja.  De var inte sparsamma med sprayet.  Så började de att söka efter brudens skor.  Hon fick inte kliva i golvet utan skor.  Så flickorna hadde gömt skorna.  Men skorna blev funna och brudgummen klädde henne i dom precis som prinsen gjorde med askungen.  Så flyttade sig alla över i ett annat rum där brudparet fick tillstånd från föräldrarna att gifta sig. 

Utanför hotellet väntade så bilkaravanen.  I kineska bröllop är bilkaravanen mycket VIKTIG.  Paret satte sig i den blomprydda bilen som var främst i karavanen.  Den förde dem så till den plats där vigseln och kalaset var.  Sedan följde alla bilar efter i en rad.  Alla blomsterdekorerade.  Så det var som på en film när presidententen färdas mellan olika platser.  Bilarnas antal vittnar om parets status.  Resturangen var dekorerad med rosa hjärtan och rosa band.  Där skedde vigseln.  Men det som jag tyckte var konstigast var att folk inte höll tyst under vigselakten.  Där satt folk och diskuterade med varandra.  Det stod kanske 20 personer och följde med vigselakten och klappade händer.  De andra verkade inte bry sig om varför de var där.  Jag var lättad över att vi bestämda oss för att inte stanna för att äta på bröllopsmiddag. 

I förrätt var det cigaretter.  I huvudrätt pekingand och efterrätt har man inte i Kina.

 

Efter detta intressanta bröllop for vi på storkalas till mormor och morfar.  Och vi åt två jättestora tårtor. Mmmmmm!

 

Det får räcka för den här gången.  Jag tänker ofta på er omsluten av adventsljus.  Det värsta med julen i år är att om jag vaknar upp och tänker “ OH! Måndag”.

Men nej så blir det inte för att skolan bestämde sig till sist för att ge oss ledigt den 24, och 25

Hejdå!

Maaarta

Skrivit den 11 december klockan 12:34